Ett nytt kapitel i livet...

2016-02-02 @ 21:29:00
För er läsare som inte känner mig privat, kan jag nu berätta vad som tyngt mig dom senaste månaderna. Som även har varit anledningen till tystnaden här i bloggen...
I slutet av sommaren (2015) bestämde jag och Magnus oss för att separera, efter nio år tillsammans. 💔
Nio fina år med både med- och motgångar. Efter två år tillsammans förgylldes livet med våran älskade, fina Neo. Vårat allt! ❤️ 
På grund av Neo har det här beslutet såklart inte varit enkelt att ta. Som förälder är man skyldig att ge förhållandet/äktenskapet hundra gånger fler chanser (minst!) än om man inte har barn. 
Men när man kommer till en korsning i livet där man inser att känslorna, glöden och kärleken varken finns till höger eller vänster, trots att man försökt och kämpat, så måste man inse att det är dags att släppa taget. Och gå vidare i livet. Var för sig, men ändå som en familj - eftersom Neo aldrig skiljer oss åt.
 

Anledningen till att jag väntat i sju månader med att skriva om separationen här i bloggen är för att vi berättade för Neo först i fredags, vi ville alltså att han skulle höra det från oss och inte av någon som läst det i bloggen och "råkar" fråga honom om separationen eller liknanade. I hela sju månader har vi levt "som vanligt", vilket har varit fruktansvärt påfrestande och jobbigt.
Nu undrar ni såklart varför vi inte berättat för honom förens nu...? Det är av den "enkla" anledningen att vi inte kunnat lösa boendefrågan förens nu.
Jag har sökt lägenhet/boende med ljus och lykta, högt och lågt men det har varit lönlöst då det är galet långa bostadsköer på hyresmarknaden tyvärr (då jag inte har någon handpenning att kunna köpa eget). MEN förra veckan föll bitarna äntligen på plats, då vi fick reda på att lägenhetsbytet vi ansökt om gick igenom. Yeeeey!! 😁
 
Ett par som ska flytta ihop tar våran lägenhet (en 4:a) och vi tar deras två (en 2:a och en 3:a). Både jag och Magnus kommer alltså flytta, redan 1 mars!! Så otroligt skönt att det äntligen löst sig, men samtidigt växte en klump i magen. För det var NU vi skulle berätta det för Neo, när vi visste VAR, NÄR och HUR. När det dessutom var såpass nära att man kunde "ta på det", DÅ skulle vi berätta.
Det har varit ett helvete att "ljuga" för honom såhär länge, men om han hade misstänkt eller frågat något hade vi givetvis varit ärliga och berättat som det är.
 
Hur som helst så var det något av det värsta jag någonsin behövt göra i mitt liv, att rasera hela min sons liv. På några sekunder förvandlades fredagsmyset till en fruktansvärd känslostorm av panik, rädsla och floder av tårar. 💔 Han blev såklart helt förstörd och kunde inte förstå varför vi hade tagit ett så dumt beslut... 😢
Vi tröstade, pratade, grät och kramades i timmar. Långt in på natten. Han var orolig över allt och ställde flera hundra frågor om precis allt.
DÅ kändes det skönt, mitt i kaoset, att vi valt att vänta med att berätta för Neo. För vi kunde ge honom svar på alla hans frågor och funderingar, vilket kändes viktigt - både för oss och honom. ❤️
Frågorna har fortsatt forsa ur Neo under helgen och i takt med att vi har pratat om hur livet kommer bli sen har hans rädsla lagt sig något. Han är fortfarande ledsen över att vi ska flytta isär men tycker ändå att det ska bli liiite roligt med två nya lägenheter och framförallt två nya rum. Känns skönt att han ser något positivt i detta.
 
Så, tillbaka till mig och Magnus. Vi mår i dagsläget bra (dock något stressade inför fytt) och är vänner. Även om det varit ett påfrestande halvår så har det funkat för att vi är vänner, vilket känns otroligt viktigt när barn är inblandade.
 
Jag har såklart mycket mer att skriva och berätta om. Men jag känner att detta får räcka för ikväll... Nu vet ni varför det varit tyst i bloggen.
 
Om någon undrar, så mår jag bra... 😘
 

Söta små hälsningar..
Signed by: Suss

Men oj, kramar om i massor för jag vet att du behöver det, nu och sen.

Vi skiljde oss när våra killar var 5 och 6 år. Ett beslut som jag tog och det blev panik och tandagnisslan hos barnens pappa. Barnen var endast 4 resp 5 då jag tog beslutet. Vi levde ihop i nästan 1 år innan jag hittade en lägenhet. Vi var vänner och barnen märkte ingenting.

Vi berättade först när jag skulle flytta, barn förstår inte tidsspannet mellan att man berättar och tills det är dags. Vi ville inte oroa dom i onödan. Vi var vänner hela tiden och inga frågor kom.

Allt löser sig....till slut. Det kommer att ta ett tag att finna sig själv, leva varannan vecka barnfri och varannan vecka med barn. Det var jobbigt, men till slut vänjer man sig. Och anledningen till att det inte var så himlars jobbigt var att vi bodde på gångavstånd till varandra, så vi träffades alla flera gånger i veckan....för barnens skull (och sin egen då hjärtat längtar efter dom små).

Ni verkar ju kunna umgås och samsas och bor nära varandra, så ni kommer säkert att träffas mycket ändå, alla tre....för Neos skull.

Det kommer bli bra!
Kram och lycka till med flytten!

2016-02-02 @ 22:04:25
URL: http://smulansmul.blogspot.com
Signed by: Eva

Men fina Hanna... Ååh!

Tråkigt med separationen... Men skönt att ni är delar på er som vänner, oerhört viktigt.

Synd man bor så långt bort annars hade jag gärna hjälpt till med allt och lite där till.

KRAM Eva, Neo och Nea 😊

2016-02-02 @ 22:06:13
Signed by: Sofia

Älskade vän, vad skönt för er att det gick i lås med lägenheterna, att ni kommer bo såpass nära varandra så att just den biten inte blir så stor förändring för neo ❤️ Såklart att han blev enormt ledsen och hade/har mycket funderingar på hur det kommer bli. I slutändan när ni alla har vant er vid den nya situationen kommer det bli jättebra ❤️
Många kramar!!

2016-02-02 @ 22:42:39
URL: http://mittlivinorr.vimedbarn.se
Signed by: Victoria

Tråkigt att ni ska separera, men ibland blir det bäst så.
Jag tycker att ni gjorde helt rätt som berättade för Neo nu när det är dags.
Allt kommer bli bra för er alla när ni har landat i allt.
Många kramar <3

2016-02-03 @ 17:20:17
URL: http://mittfinaliv.se
Signed by: Emelie M

❤️😘

2016-02-06 @ 22:54:50
Signed by: Marie (Fjompalompa )

Jätte trist att ni ska separera.. Men skönt att ni kan vara vänner och valde att vänta tills de kändes rätt å ni kunde ge alla svar när ni berättat för Neo...
Förstås så är de en tung tid.. Men du är en oerhört stark kvinna som kommer klara detta. Å Neo har världens bästa mamma som gör allt för honom. 🌸🌸.

Massa massa extra styrka till dig och er alla 3 .. 🌸🌸🌸

2016-02-09 @ 19:44:21
Signed by: Desiree Larsen

Förstår att det var påfrestande att berätta för Neo,. Skönt att ni är vänner och att bienzefrågan löst sig. Och framförallt, härligt att du mår bra! Kram

2016-02-13 @ 14:34:37
URL: http://larsensliv.se
Signed by: Helen Lundqvist

Hej Hanna!
Jag förstår att de e jobbigt och påfrestande. Jag har ju själv vart i den situationen då mina killar var som Neo, men kan glädja dig med att NI kommer att vinna detta mot Neo när han blir större att ni är vänner och bor så nära varandra. Han kan känna tryggheten att ha er båda nära och som du säger slippa byta skola/kompisar. Jag bodde ihop med killarnas pappa i 1år med att vi hade bestämt att separera de va fan inte lätt men man fick vara stark emot sina barn. Jag önskar dig och M lycka till Hanna med era nya bostäder. Kram Helen

2016-02-13 @ 18:04:51
Signed by: susanas.blogg.se

Första gången jag läser din blogg. Tänkte tipsa om att söka till vårens grymma event, mer info här: http://susanas.se/2016/march/social-media-lift-event.html


Och angående ditt inlägg. Hålor med om att man som förälder måste föröska lösa relationen hundra gånger om för barnens skull men går det inte är det bättre att dela på sig och ha en sund relation ändå. precis som ni gjort. Alla lycka till.

2016-03-17 @ 12:49:13
URL: http://susanas.blogg.se/

Plats för fina små hälsningar...

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Har du oxå en blogg?

Skriv nått kul här: