Ännu ett långt uppehåll här i bloggen. Det är bara att inse att jag kanske inte längre är någon bloggare? Även om det är kul att kika in här och skriva ibland, så är det inget jag brinner för längre. Tyvärr! Men det är galet roligt att bläddra tillbaka i bloggen och läsa om vad jag/vi gjort under dom här (snart 9!!) åren jag bloggat, vilket ju gör det ännu tråkigare nu när det blir långa uppehåll och luckor.

 

När jag väl bloggar vill jag göra det fullt ut och kunna vara ärlig och skriva om det som faktiskt händer i mitt liv här i bloggen. Därav bloggpausen i höstas och vintras, när jag inte kunde berätta för er om separationen - då Neo ännu inte visste.

Och när flytten och separationen väl kom, i månadsskiftet februari/mars, var det såklart mycket med den och det fanns liksom ingen tid för bloggen.

 

Och sen... Alldeles för tidigt efter separationen och inte alls enligt mina planer, dök han upp i mitt liv. ^^ Vi har träffats i några månader nu och i måndags la jag ut en liten teaser på instagram...

 

Pontus heter han, den nya killen. Visst är han fin???

[Bilden är från Barngolfens bankett på Park Elite den 13 juni]

 

Känner att jag kan skylla den senaste tidens tystnad här i bloggen på honom, haha... Då det mest är honom jag hänger med när Neo har pappa-veckor. :)

Livet rullar alltså på, lite väl fort om jag ska vara ärlig, men jag mår bra och är lycklig. Och snart, väldigt snart är det dags för en väldigt välbehövlig semester. Ahhh... På fredag jobbar jag min sista dag innan tre veckors ledighet. Längtar!!

 

Förhoppningsvis orkar jag uppdatera bloggen lite under semestern, men med facit i hand vågar jag inte lova något. Hur som helst får detta räcka för idag. Puss och kram!

För er läsare som inte känner mig privat, kan jag nu berätta vad som tyngt mig dom senaste månaderna. Som även har varit anledningen till tystnaden här i bloggen...

I slutet av sommaren (2015) bestämde jag och Magnus oss för att separera, efter nio år tillsammans. 💔

Nio fina år med både med- och motgångar. Efter två år tillsammans förgylldes livet med våran älskade, fina Neo. Vårat allt! ❤️ 

På grund av Neo har det här beslutet såklart inte varit enkelt att ta. Som förälder är man skyldig att ge förhållandet/äktenskapet hundra gånger fler chanser (minst!) än om man inte har barn. 

Men när man kommer till en korsning i livet där man inser att känslorna, glöden och kärleken varken finns till höger eller vänster, trots att man försökt och kämpat, så måste man inse att det är dags att släppa taget. Och gå vidare i livet. Var för sig, men ändå som en familj - eftersom Neo aldrig skiljer oss åt.

 

Anledningen till att jag väntat i sju månader med att skriva om separationen här i bloggen är för att vi berättade för Neo först i fredags, vi ville alltså att han skulle höra det från oss och inte av någon som läst det i bloggen och "råkar" fråga honom om separationen eller liknanade. I hela sju månader har vi levt "som vanligt", vilket har varit fruktansvärt påfrestande och jobbigt.

Nu undrar ni såklart varför vi inte berättat för honom förens nu...? Det är av den "enkla" anledningen att vi inte kunnat lösa boendefrågan förens nu.

Jag har sökt lägenhet/boende med ljus och lykta, högt och lågt men det har varit lönlöst då det är galet långa bostadsköer på hyresmarknaden tyvärr (då jag inte har någon handpenning att kunna köpa eget). MEN förra veckan föll bitarna äntligen på plats, då vi fick reda på att lägenhetsbytet vi ansökt om gick igenom. Yeeeey!! 😁

 

Ett par som ska flytta ihop tar våran lägenhet (en 4:a) och vi tar deras två (en 2:a och en 3:a). Både jag och Magnus kommer alltså flytta, redan 1 mars!! Så otroligt skönt att det äntligen löst sig, men samtidigt växte en klump i magen. För det var NU vi skulle berätta det för Neo, när vi visste VAR, NÄR och HUR. När det dessutom var såpass nära att man kunde "ta på det", DÅ skulle vi berätta.

Det har varit ett helvete att "ljuga" för honom såhär länge, men om han hade misstänkt eller frågat något hade vi givetvis varit ärliga och berättat som det är.

 

Hur som helst så var det något av det värsta jag någonsin behövt göra i mitt liv, att rasera hela min sons liv. På några sekunder förvandlades fredagsmyset till en fruktansvärd känslostorm av panik, rädsla och floder av tårar. 💔 Han blev såklart helt förstörd och kunde inte förstå varför vi hade tagit ett så dumt beslut... 😢

Vi tröstade, pratade, grät och kramades i timmar. Långt in på natten. Han var orolig över allt och ställde flera hundra frågor om precis allt.

DÅ kändes det skönt, mitt i kaoset, att vi valt att vänta med att berätta för Neo. För vi kunde ge honom svar på alla hans frågor och funderingar, vilket kändes viktigt - både för oss och honom. ❤️

Frågorna har fortsatt forsa ur Neo under helgen och i takt med att vi har pratat om hur livet kommer bli sen har hans rädsla lagt sig något. Han är fortfarande ledsen över att vi ska flytta isär men tycker ändå att det ska bli liiite roligt med två nya lägenheter och framförallt två nya rum. Känns skönt att han ser något positivt i detta.

 

Så, tillbaka till mig och Magnus. Vi mår i dagsläget bra (dock något stressade inför fytt) och är vänner. Även om det varit ett påfrestande halvår så har det funkat för att vi är vänner, vilket känns otroligt viktigt när barn är inblandade.

 

Jag har såklart mycket mer att skriva och berätta om. Men jag känner att detta får räcka för ikväll... Nu vet ni varför det varit tyst i bloggen.

 

I lördags var det dags för Jessica och hennes Alexander att bli man och hustru.

Vi hade äran att få vara med och ta del av deras bröllopsdag, tack snälla! ♥

 

I fredags eftermiddag, mitt i ståhejet på mässan, fick jag ett sms från Salo... Ella hade blivit storasyster till en liten flicka, nio dagar "tidigare" än beräknat. :) Jag hoppade till av glädje och kunde inte hejda leendet när jag såg den nykläckta goingen på bilden som följde med i sms:et. ♥

 

Idag efter jobbet åkte vi och hälsade på dom nyblivna tvåbarnsföräldrarna, storasystern och såklart den underbart söta lilla Iris. ^^

Texten nedan är kopierad från MerNätKärlek.Se

 

♥ Jessica, Jag och Anna sprider nätkärlek ♥

Som jag skrivit tidigare så är det riktigt kämpigt här hemma med Neo och hans humör just nu. Nästintill varje morgon är en kamp! Allt från strumpor som sitter fel, tandkräm som smakar äckligt, byxor som är för stora (eller för små!), skor som sitter för löst (eller för hårt!) eller om jag som "säger något fel" kan orsaka ett världskrig. När helvetet väl har brytit lös finns det inget att göra... Tro mig, jag har testat allt!

Då vill han inte gå till skolan, för ALLA är dumma där, han HATAR skolan och fritids och alla som är där och vill att jag ska sluta jobba för att vara hemma med honom. Han gråter, skriker, slåss, sparkar och kastar saker! Både hemma och väl på plats i hallen på fritids. :(

Det har visserligen blivit betydligt bättre sedan jag började åka bil igen, när inte jag är lika stressad. Dessutom har vi börjat med en "glad karta". Där får han varje kväll fylla i en glad gubbe, OM morgonen gick bra. :) När kartans 20 rutor är fyllda med glada gubbar ska vi hitta på något roligt, förmodligen blir det ett besöka på ett äventyrsbad. Tror han lyckats få dit 5 gubbar än så länge... Sakta men säkert! ^^

 

Eftermiddagarna och kvällarna är oftast enklare, men även då har han sina stunder. Tröttsamt, men då är ju även M hemma och vi är inte påväg någonstans och har bråttom!

Hur som helst så vet jag ju att det "bara" är en period som (förhoppningsvis) snart är förbi. :) Gäller bara att rida ut denna stormen... Och hur var det nu, små barn små bekymmer? Hahaha! Vågar inte ens tänka på Neo som 17-åring!! ♥

 

Hittade en underbar låt i denna bloggen och kände att den passade väldigt bra till detta inlägget. För även om Neo är jävligt jobbig just nu, så älskar vi honom SÅKLART varje sekund och kommer alltid att göra, oavsett vad han gör eller kommer att göra. ♥ ♥ ♥

 

 

Därefter åkte jag och M upp till Stenungsund och checkade in på Stenungsbaden. Strax efter oss kom Salo, Andreas, Anna, Tommy, Sara och Erika.

Vi fick passande nog rummen i samma korridor... :)

God mat och dryck med trevligt folk, snacka om fredagsmys! ❤️

Mätta och belåtna gick vi upp på rummet och förfestade lite, innan det var dags att gå ner till konsertområdet intill bryggan...

Laddat gäng längst fram bland 50+are, haha! ^^

Därefter blev det ytterligare en liten förfest på rummet innan vi gick ner och dansade på nattklubben. Galet mycket folk och en viktig morgondag fick dock mig och M att gå och lägga oss hyfsat tidigt. 

Med på tok för mycket frukost från buffén igår morse samt lite bakfylla mådde jag allt annat än bra när vi checkade ut från Stenungsbaden och vinkade hej då till gänget för att rulla hemåt igen...

Hemleverans av Neo (tack brorsan med familj som passade honom!!), packa om hans väska och svira om till nya partykläder för att åka iväg på Emelie och Zorans bröllop. :)

Först dumpade vi Neo hos mormor, sen hämtade vi upp syster Emma och sen rullade vi upp till Ramberget där vigseln skulle vara. TACK VÄDERGUDARNA för att vi fick uppehåll under ceremonin! ❤️

Så vackra!!!

Nygifa makarna Babunovic ❤️❤️❤️

Sen åkte vi till lokalen i Gamlestan, där middagen och festen hölls...

Givetvis skålades det i skumpa när brudparet anlände i den fina bilen...

God mat och dryck, trevliga människor, fina tal, skratt, överraskningar, dans och fest i många timmar... Tyvärr hade jag varken batteri eller utrymme på mobilen att fota med. :( Mer bilder finns på digitalkameran som jag får visa er när datorjäveln vaknar till liv igen...

Vi tackar Emelie och Zoran för ett fint bröllop och en rolig fest. ❤️ Idag mår jag som jag förtjänar, haha! ^^ Men det är ju bara ett kvitto på att jag haft en rolig helg...? :)

♥ ♥ ♥ ♥ 8 år med min Magnus idag! ♥ ♥ ♥ ♥

 

 Till vänster: 18 Juni 2013 | Till höger: 14 Juni 2014

 

 

Oj vilken helg... Fullt ös från början till slut, typ! Sitter och gäspar som en galning och kommer förmodligen somna som en stock så fort jag publicerat detta inlägg. Men först kommer här en BILDBOMB! :) Vi börjar med sommarfesten på jobbet som gick av stapeln i fredags...

 

Min snälla kollega Amanda gjorde fina lockar på mig. ^^ Måste köpa mig en egen locktång!!

[Tidsinställt inlägg • Skärmfria tisdagar]

 

Alla dessa temadagara... Haha! ^^ Idag är det tydligen Kramens dag. Mysigt förvisso, men såhär i influensa-, förkyldnings- och magsjuketider känns det ju mindre mysigt. Eller vad tycker ni? Själv håller jag mig till att krama grabbarna grus där hemme och kanske nån kompis ikväll när vi ska på Rock Of Ages. :)

 

En kram är en fin, värmande och vänlig gest som kan ge stöd och tröst. En kram kan vara så mycket och betyda så mycket, den 21 januari varje år firas Kramens dag. Dagen firas för att uppmärksamma kramen och dess betydelse och för att vi ska få en chans att kramas lite extra. Du kan t ex hyra dig en björndräkt och gå till närmsta köpcentrum och krama alla som går förbi. Om du inte vill göra det så kan du alltid krama alla i din närhet en extra gång.

 

En stor varm KRAM till alla fina bloggläsare! ♥ ♥ ♥

Göteborg Räddningsmission har just nu en julkampanj som heter "Hus För Hemlösa".

Jag (vi) har sålt husen i receptionen på jobbet för 100kr, varav 70kr går direkt till

Räddningsmissionen och deras arbete med och för Göteborgs hemlösa. ♥ ♥ ♥

Regnet öser ner utanför fönstret och sannolikheten att vi ska få snö till julafton (5 dagar kvar!!)

är typ minimal. MEN jag kör en VIT ♥alkoholfri♥ jul ändå... Gör du? SKRIV UNDER HÄR!!

Dagen började med en fin present från gubben min... En parfym som jag gått och suktat efter ett tag. Gucci Rush 2, luktar uuuunderbart, tack darling! ♥ Jag gav honom en solcellsladdare (typ en sån här), vilket även jag kommer ha användninga av i sommar, haha... Man får inte va dum! ^^

 

Efter jobb och dagis, åkte vi ut till Marstrand (eller Koön), för att äta middag på Hamnkrogen. Tänkte först inte "fira" dagen på nått speciellt sätt, men vi var för lata för att laga mat. Så vi slog två flugor i en smäll och åkte till samma ställe som vi var på för 7 år sedan, då jag frågat chans på honom, haha! ^^ Då blev det dock bara en glass på tu man hand... Nu däremot stressade vi i oss maten, eftersom Neo har på tok för mycket myror i brallan för att sitta stilla och mysa på en restaurang. Hmm! You gotta love livet som smårbarnsförälder! ♥

 

Nää, inga sjuka sjömän här inte... ;)

Men idag "firar" jag och gubben min 7 år tillsamans.

♥ Puss ♥ På ♥ Dig ♥ Älskling ♥ Love ♥ You ♥

 

Dags för ett livstecken här i bloggen, eller vad säger ni?? ;)

 

Efter ytterligare en helg med kristallsjukan och flera inställda roligheter (såå tjatigt!!), mådde jag som tur var bra i morse när jag vaknade! :) Det blev dock ingen vanlig arbetsdag på kontoret... FlexLink (som företaget jag jobbar på heter) har nämligen varit en av huvudsponorerna till Barngolfen som gick av stapeln idag, ute på Hills golfklubb i Balltorp.

Så jag har spenderat dagen i ett sponsortält, vid hål 18 i solskenet. Lovely! ^^ En hel del "kändisar" som jag knappt vet namnet på, samt massa golfproffs som jag aldrig hört talas om... Hmm, stenkoll eller inte! Hahaha!! :D

 

Grattis på namnsdagen min fina kille! ♥ Neo ERIK Jonsson ♥

Jag har lite svårt för Miss Li egentligen, men den här låten har satt sig

som klister och jag nynnar med och mår fint... ♥ ♥ ♥ Visst är den fin?? ^^

 

Nu kastar jag in handuken för idag [@ work] och hittar på roligheter i eftermiddag istället... :)

Vill ni veta vad jag pysslar med får ni kika på instagram. Puss! ♥

Så va man hemma igen, efter en underbar och händelserik helg på Vildmarkshotellet i Kolmården. Men hur mysigt och kaotiskt vi än har haft det, så är det skönt att vara hemma... ♥ Borta bra men hemma bäst!

 

Är helt galet trött och orkar inte bjuda på nått längre inlägg med detaljer ikväll. Vill bara tacka bästa resesällskapet för en supertrevlig helg. Emelie, Theodora och Sofia! ♥ ♥ ♥ 

Hittade den här fina texten på Facebook, och tycker att fler borde läsa den... ♥ Vet dock inte vem som skrivit den, nån annan som vet?

Den här morgonen. . .

 

Love you! ♥ ♥ ♥