• Startsidan
• Kontakta Mig
• Translate
• Följ bloggen via Facebook
• Om mig

Vart tog min bebis vägen??

Alltså... Vart faan tar tiden vägen!? Neo va ju nyfödd nyss (typ?) och helt plötsligt är han 5 år och springer ute och leker med kompisar på gården. Själv! Utan mig eller pappa M. Helt galet!

Han har fått en egen "nyckel plupp" till porten nere i svalen (trapphuset), så vi slipper springa ner och öppna varje gång han ska in och hämta eller lämna nått. Han är sååå stolt över den, såklart! ♥

Och i eftermiddags, tog han för första gången med sig sin egna mobiltelefon ut, när han skulle gå till granngården med några barn som bor där - då vi inte ser honom från fönstret.

Mobilen är min gamla knapp-nokia med kontantkort som är laddat med 50kr. Inget av värde med andra ord... Det finns inte heller några spel på den (förutom snake som Neo inte känner till), så den får snällt ligga i fickan utan att han ska leka med den eller visa upp den för någon. :) Vi har lagt in fyra nummer på den, med bilder på oss - så han enkelt kan ringa - OM det skulle vara nått!

Han behövde dock aldrig ringa idag, men däremot svara när jag ringde hem honom... "Hej mamma, ska jag komma hem nu?" svarade han. ♥

 

Mammas stora kille, med mobil och nyckel-plupp i högsta hugg, på väg ut!

 

Men så kommer kvällen, och min bebis är tillbaka... Gosandes på sin älskade Mini ♥

 

Vad tycker ni andra? När (vid vilken ålder) är det ok att springa ute själv och till vilken tid? Nyckel? Mobil? (Och till vilket syfte den ska användas - spela, ringa kompisar, bli nådd på, spåras med osv...)

Ger ni äldre syskon ansvar för småsyskon? Och hur har ni förberett barnen på att gå ut ensamma?

 

Nyfiken!! ^^ Let me know...

Å herregud tiden går... Men du har ju inte blitt 5 år äldre...;)
Jag tycker att så länge man känner att man kan lita på sina barn så spelar nog åldern ingen roll. Får dom ansvar, så växer dom även med det.

Adam är ute ganska mycket själv, fast jag har öppet ytterdörren så jag hör.
Han har ingen mobil men han kommer alltid och säger till vart han ska gå,byter han plats kompis kommer han och meddelar detta. Och han vet hur långt hans "område" går. Jag ser hela området.
Testade honom igår och skickade iväg honom till en kompis dit jag inte kan se.

Fast jag hade nog inte låtit honom vara ute i det område vi kommer ifrån...

Värsta stor killen nu ju :)

Och vi lever ganska olika. Vi behöver bara öppna dörren så kan ungarna leka ute själv. Och eftersom vi har nån km till närmsta kompis så skjutsar vi dom när dom ska dit. Då vet vi var dom är och ingen mobiltelefon behövs än.

Så det hela beror helt på hur man bor :)

Jisses, tiden går verkligen fort - de är så stora nu! Vi bor ju ganska skyddat här så här leker barnen fritt, utan nyckel och mobiltelefon. ;-) Kram

Det brukar ju skojas om att vi som växte upp "förr" (hjälp vad jag låter gammal nu märker jag) kan likna vår barndom med extremsport. Vi var ute själva hela dagarna, var själva vid badstranden när vi lärt oss simma, cyklade utan hjälm och åkte bil utan bälte, ändå lever vi idag :)

Han är verkligen stor nu "lilla" Neo och ni bedömer ju såklart själva vilken typ av koll ni behöver ha på honom :)

kram kram

Sv: Hahahahaha .. störd, homo och så jävla kul :)

Oj att du vågar!! Det vågar inte jag! Det dröjer nog ett par år innan dess! =)

Tycker att det är jättesvårt det där.. Har egentligen inga tvivel om att min sjuåring inte skulle klara att gå till kompisar själv, eller tom skolan själv. Jag litar på henne, men litar inte på alla andra människor.. Men precis som Elin skrev, det beror ju lite på hur man bor.

Det är helt galet hur fort tiden går!!
Kram

Men lilla lilla Neo!!!
Det beror så mycket på var man bor, och hur tryggt barnet är osv. Lita på din magkänsla.
Pyss