Tidigt i våras var vi ute och försökte lära Neo att cykla utan stödhjul ett par gånger... Varje gång gick vi hem som ovänner, han rödgråten och arg som ett bi och jag svärandes över att han inte lyssnar och fattar. Japp, jag är superpedagogisk, i know! ^^

Sedan dess har han inte velat cykla alls, inte ens med stödhjul - utan hållt sig till sin sparkcykel som han numera är grym på. Snabb som blixten och balansen är grym. Grannpojken (som han helst spenderar varje vaken minut med) bor dock på sin cykel och Neo har trampat efter med sin i några dagar nu - med stödhjul! Ser lagom kul ut och dessutom kommer han inte fram överallt med stödhjulen. Så i morse frågade jag om det inte var dags att testa utan igen, jag mutade med ett Lisebergsbesök när han väl lärt sig och det kunde han ju tänka sig... ^^

 

Sååå, av med stödhjulen IGEN och ut för att bli ovänner, tänkte jag. Han hann dock knappt sätta sig på cykeln innan han for iväg som han aldrig gjort något annat... "Jag håller inte nu!!" ropade jag, flera meter bakom och trodde han skulle tappa balansen av informationen. "Jag vet mamma, jag KAN cykla nu!" flinade han glatt och fortsatte. Puh! ♥

Gissar på att allt sparkcyklande gett honom modet och balansen!? Några vurpor blev det dock vid inbromsning, då han inte hunnit sätta ner fötterna, haha! ^^ Men annars gick det som en dans, gött! Undra vem som var stoltast, jag eller Neo? :)

 

[Film finns även att kika på HÄR - Instagram]