Som jag skrivit tidigare så är det riktigt kämpigt här hemma med Neo och hans humör just nu. Nästintill varje morgon är en kamp! Allt från strumpor som sitter fel, tandkräm som smakar äckligt, byxor som är för stora (eller för små!), skor som sitter för löst (eller för hårt!) eller om jag som "säger något fel" kan orsaka ett världskrig. När helvetet väl har brytit lös finns det inget att göra... Tro mig, jag har testat allt!
Då vill han inte gå till skolan, för ALLA är dumma där, han HATAR skolan och fritids och alla som är där och vill att jag ska sluta jobba för att vara hemma med honom. Han gråter, skriker, slåss, sparkar och kastar saker! Både hemma och väl på plats i hallen på fritids. :(
Det har visserligen blivit betydligt bättre sedan jag började åka bil igen, när inte jag är lika stressad. Dessutom har vi börjat med en "glad karta". Där får han varje kväll fylla i en glad gubbe, OM morgonen gick bra. :) När kartans 20 rutor är fyllda med glada gubbar ska vi hitta på något roligt, förmodligen blir det ett besöka på ett äventyrsbad. Tror han lyckats få dit 5 gubbar än så länge... Sakta men säkert! ^^
Eftermiddagarna och kvällarna är oftast enklare, men även då har han sina stunder. Tröttsamt, men då är ju även M hemma och vi är inte påväg någonstans och har bråttom!
Hur som helst så vet jag ju att det "bara" är en period som (förhoppningsvis) snart är förbi. :) Gäller bara att rida ut denna stormen... Och hur var det nu, små barn små bekymmer? Hahaha! Vågar inte ens tänka på Neo som 17-åring!! ♥
Hittade en underbar låt i denna bloggen och kände att den passade väldigt bra till detta inlägget. För även om Neo är jävligt jobbig just nu, så älskar vi honom SÅKLART varje sekund och kommer alltid att göra, oavsett vad han gör eller kommer att göra. ♥ ♥ ♥
Oscar Danielson - BESVÄRJELSE
Du kommer resa dig och gå.
Du kommer lära dig mitt namn. Det kommer tidvis att bli svårt.
Det blir kallt och åskan kommer gå. Men jag ska gnugga dig varm,
jag ska viska ditt namn,
du ska somna i min famn. Vi kommer att älska dig då
Och det kommer att bli tjat,
och vi kommer säga nej. Du kommer smälla i dörrar,
och skrika: jag hatar dig Det blir många hårda ord.
När du sätter oss på prov,
för att se om vi står kvar Vi kommer att älska dig då.
Och så kommer det en dag,
när någon sliter ditt hjärta itu. Du gråter på ditt rum,
och vi undrar: vad gör vi nu? För den tröst som vi vill ge,
den vill du inte ha. Du kommer vända dig bort,
du kommer be oss att gå Och vi, vi kommer att älska dig då.
Du växer och blir stor
och en dag är du längre än jag. Hittar nån annanstans att bo.
Det är tyst, ditt rum står tomt. Vi ställer in nåt gammalt skräp, och blir sittande en stund
och tänker tillbaks Vi kommer att älska dig då.
Men det kommer alltid finnas dom,
som vill sätta dig plats Och dom, som vill tala om,
att du är ingenting värd Men då minns du vad vi sagt,
och du vet att dem har fel Du kommer inte höra på,
du kommer vända dig och gå
Och vi ska följa dina spår.
Vi vill veta vad du gör
och hur det går. Sen efter några år,
sitter vi barnvakt så ofta vi får Och vi är stolta, kan du tro.
Stolta som få.
När vi ser dig med de små Vi kommer älska dig då
Jag lägger handen mot din kind,
mina läppar mot din panna. Viskar några ord,
som du inte kan förstå. Men som ska skydda dig ändå
Vad härligt för både Neo och er som föräldrar att få en sådan "smärtfri" dag, en dag att samla energi och kraft på <3 Tänk på att det är en fas han går igenom, det gäller för er att orka stå fast och stå kvar under den fasen för det kommer lättare tider vännen!
Det ger med sig - lagom till 9 års oron kommer... följt av en förpubertal 12 årsålder osv osv.
Med andra ord, var tredje år är en jobbig ålder, men det är ju så det ska vara, det är ju helt normalt - hur jobbigt det än är när man är mitt i det...
Skickar styrka och tålamod i mängder!