Friheten
2015-03-24 @ 21:41:00
Ikväll för ett år sedan var jag helt ivrig över att äntligen få opereras, i morgon! Jag var inte det minsta nervös eller rädd, men däremot väldigt glad, förväntansfull och redo. Så jävla redo! :)
Jag hade funderat i flera år på en operation, blivit nekad en gång, sökt på nytt - remisser kom bort (TVÅ gånger!) och sedan blev jag äntligen godkänd och en "lång" väntan på att få bli opererad började...
Men väl där och då, på operationsbordet, var jag väl förberedd och påläst. Givetvis hade jag många frågetecken; Tänk om jag inte går ner i vikt? Eller ännu värre, tänk om jag går ner i vikt och sedan "äter upp mig" igen??? Hur blir livet nu? Kommer jag förändras som person? Osv osv...
Nu med facit i hand vet jag ju att jag har gått ner i vikt, 60kg. Något jag aldrig trodde var möjligt! Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle gå ner så mycket, en hel människa!!
Förhoppningsvis är jag inte dum i huvudet och äter upp mig igen, jag hoppas att min nya livsstil med matvanor och träning håller i sig och att folk i min omgivning skriker högt om jag börjar tappa kontrollen (igen)!
Om jag har förändrats som person kan endast mina nära och kära svara på...? Är jag samma Hanna? Förhoppningsvis är jag gladare och piggare som person, för jag orkar ju mycket mer nu och framförallt så VILL jag mycket mer nu, så ja - livet har ju förändrats, på alla sätt och vis. Jag tror även att jag upplevs som mer självsäker nu, men frågan är om jag är det?
Har mitt huvud hängt med under resans gång? Jag tror inte det... Jag har mycket kvar att bearbeta och jag tror att min inre resa bara har börjat om man jämnför med min viktresa som nog börjar se ett slut, även om jag såklart kommer få jobba på att behålla vikten resten av mitt liv.
Jag vet att jag för ett år sedan gjorde en lista över saker jag tyckte var jobbiga att göra som överviktig/fet (enligt BMI skalan är jag visserligen fortfarande överviktig, men ni fattar vad jag menar). Jag hittar tyvärr inte listan nu, men minns några av punkterna...
♦ Att ta på mig kläder, speciellt byxor och strumpor. Och skor! Herregud va jobbigt det var att böja sig ner, att nästan tappa andan för att magen och hela kroppen var ivägen.
♦ Att sätta sig på/i en stol och inte veta om man fick plats i den (om den hade armstöd) eller om den skulle hålla. Lika "spännande" och hemskt varje gång!
♦ Att köra någon annan bil än våran - det var nämligen inte självklart att bältet räckte runt mig. :(
♦ Att gå upp för trappor, eller att röra mig över huvudtaget var jobbigt och såklart påfrestande för hela kroppen - knäna, fötterna och ryggen ömmade konstant.
♦ Att köpa nya kläder. Istället för att köpa det jag tyckte var snyggt köpte jag det som fanns i min storlek, tragiskt!
♦ Att inte kunna leka med Neo som en "vanlig" mamma. Orken räckte inte till, även om jag såklart försökte. Eller att sitta ner på golvet och bygga lego eller en tågbana med honom. Kom jag ner på golvet så var det långt ifrån bekvämt, och sen skulle jag upp oxå... Hujeda mig!
Ja, listan kan göras lång! Nu är alla dessa saker självklara för mig, och för alla som inte har varit överviktiga tror jag inte att dessa saker är något man tänker ska vara jobbigt för en fet person. Men för mig var det så.
Att byta om i ett omklädningsrum eller klä av sig inför ett läkarbesök eller liknande har aldrig varit något problem för mig... Jag har (vad jag kan minnas) aldrig skämts för min kropp, bara för det som min kropp har hindrat mig att göra!
För ett år sedan kunde jag inte lägga upp ena benet över det andra när jag satt ner. Nu gör jag det jämt och älskar att kunna göra det! :)
För ett år sedan räckte inte badlakanet runt mig efter en dusch... Nu räcker det runt och blir över! :)
För ett år sedan åt jag för att att inte bli hungrig, nu äter jag för att jag är hungrig.
Vilken resa. Vilket år. Vilken frihet att ha gått ner 60kg. ♥
Söta små hälsningar..
Signed by: Sarina
Åååh de låter helt underbart de du kan idag... Känns riktigt jävla piss att läsa vilka "problem" du och andra antagligen har i samma storlek i den du lämna. Blir lite ledsen faktiskt...
Tycker du är stark som tog tag i dig själv, riktigt kul o se dina framsteg och se hur glad o välmående du ser ut!
kram
Signed by: Jeanette C
Hanna du är superduktig!!! Snygg me ;)
Verkligen duktig för en gastric bypass operation är ingen garanti till viktminskning bara ett verktyg.
Vilket många tycker att genom en operation fuskar man... tröttsamt.
Jag hejar på dig du är fanimej BÄST!!! Och stor inspiration för mig....
Pössssssar å kramar
Signed by: Suss
Shit, du är ju skitgrym. Hejja dig!!
Signed by: Desirée
Så underbart att läsa Hanna! Kramar
Signed by: Elin - Livat på torpet
Lika underbara Du fast 60 kg mindre! <3
Signed by: Carolina
Fantastiskt, vilken resa du gjort fina Hanna - du är grym! <3 KRAM
Signed by: Veronica
Det är riktigt härligt att läsa hur mycket bättre du mår, piggare och gladare! Underbart, vilken resa. 60kg är ju helt otroligt! KRAM <3 <3 <3
